- ProfessorA. Från flashbacktråden  ”Amerikan mumsade i sig uteliggare – ögonen smakade ostron”

Take Our Poll

För övrigt måste vi skynda oss att verkställa de 20-30 parterrena som Andrigo dragit på sig under 2012. It’s time.

Myntets ena sida

Efter att att ha skrivit ett stort antal PM i allehanda rättsområden, genomlidit massa timmar i långhusets tentabunker och gång på gång visat att man, trots att det förefallit oöverstigligt till en början, klarat av dessa prövningar, så börjar varje ny akademisk uppgift upplevas som mer av onödiga och besvärliga hinder i vägen för resten av ens liv än förutsättningar och nödvändiga erfarenheter för att överhuvudtaget nå dit. Med andra ord känns det som att man redan bevisat att man klarar av att ta sig igenom en krävande inlärningsprocess och att man lika gärna redan nu, efter tre och ett halvt år, kan komma ut i arbetslivet och inse att man ändå måste lära sig det praktiska livets förutsättningar från grunden, istället för att i ytterligare ett år visa att man klarar av lekarna i det akademiska livets verklighetsfrånvända värld. Den här känslan leder till en stor likgiltighet inför de akademiska uppgifterna och dess påhittade problem, en likgiltighet som i vart fall hos mig även medför en leda som gör det synnerligen svårt att ta tag i en given uppgift innan det är absolut nödvändigt.

Myntets andra sida

Å andra sidan har man under tiden vid universitetet insett hur man förmodligen aldrig i framtiden kommer kunna leva så gott som man gjort under studietiden. Med att leva gott menar jag då inte i ekonomisk bemärkelse (även om ”den fattiga studenten” är en myt) utan snarare i bemärkelsen frihet att kunna göra vad man vill och i bemärkelsen mängden trevligt umgänge varje dag.

Slutsats

Dessa två sidor av samma mynt resulterar i en viss kluvenhet inför den vardag jag har att iklä mig fram till examen. En kluvenhet som förklarades så väl av Timbuktu för några år sedan: ”Man vill ha sin bit av kakan, man vill äta den med”. Man vill alltså fortsätta leva det goda studentlivet men är inte så sugen på att faktiskt studera längre.

En annorlunda formulerad slutsats är att jag har svårt att lyckas sätta igång med min PM i företagsbeskattning och istället vill ägna dagarna åt att  gå upp kl. 11:30, ta en tvåtimmarslunch på Kraka för att sedan gå till MHS och fika i en timma och därefter gå hem under förevändningen att kvasipluggarna snackade så mycket så att det ändå inte gick att plugga.

Hur som helst. Videon har visat sig innehålla en intressant twist. Jag blir bara mer och mer övertygad om att hela den republikanska primärvalscirkusen är en enda stor konstinstallation eller vad man ska kalla det. Även om alla kandidater med något undantag är clowner så blir det lite för bisarrt lite för ofta. Kanske är det någon som spelar oss ett spratt. Kanske är vi föremål för en gameshow som bevittnas av en högre makt, Illuminati eller liknande där några med mycket pengar eller inflytande sagt ”låt se om vi kan få amerikanarna att välja precis vilken dåre som helst till president, hur bakvänd kandidaten än må verka”. Kanske sitter några och skrattar åt oss nu för att vi tar dessa människor halvt på allvar. Jag blev i alla fall säker på att Perry, likt Herman Cain, också var något form av konstverk efter denna paradoxala video. Ta först en titt på originalet.

För det första var jag osäker på om det hela var ett skämt. Det är verkligen svårt att avgöra. Jag skrattade åt Perrys Texas-stil med stort bälte och den lustiga tjocka jackan. Hans video liknar också väldigt mycket Will Ferrells parodier på Bush. Jag avslöjar nu twisten med att låta er se den här parodin.

Jag säger konstinstallation alla gånger. Eller så fanns det kanske helt enkelt ingen som vågade tala om för Perry i vilken film just den jackan användes. Det är i alla fall humor på hög nivå.

Bok: The Rainmaker (Regnmakaren)
Författare: John Grisham
Genre: Legal thriller/drama

Handling: En juriststudent i Memphis, Rudy Baylor, närmar sig slutet av sin utbildning och har världen för sina fötter. Till sina studiekamraters avundsjuka har han redan en välbetald anställning på advokatbyrå som väntar på honom och så fort han får sin första lön kommer han att kunna börja betala av den ackumulerade studieskulden som redan börjat bita honom i baken. Men plötsligt skiter sig allt när byrån han skulle börjat på, Brodnax and Speer, blir uppköpt av Tinley Britt, Memphis motsvarighet till Vinge / MSA, vilka inte har för avsikt att anställa vår akademiska medelmåtta till protagonist. Utöver att ha blivit snuvad på den affärsjuridiska konfekten blir Rudy vräkt från sin lägenhet och hans flickvän gör slut med honom. Med ruta ett som utgångspunkt påbörjar Rudy Baylor sin bittra resa.

Law School has taught me to hate research. I’ve lived in this place for three years now, and at least half of these painful hours have been spent digging through old worn books searching for ancient cases to support primitive legal theories no sane lawyer has thought about in decades. They love to send you on treasure hunts around here. The professors, almost all of whom are teaching because they can´t function in the real world, think it´s good training for us to track down obscure cases to put in meaningless briefs so that we can get good grades which will enable us to enter the legal profession as well-educated young lawyers.

Som juriststudent är igenkänningsfaktorn i boken mycket hög och man våndas, lider och skrattar genom hela boken åt Rudy Baylors prövningar, misslyckanden och bitterhet. Bäst är boken när huvudkaraktären tillika berättaren cyniskt och beskt beskriver den absurda omgivning som juristvärlden förmodligen kan vara när den visar sin sämsta sida. Inte fullt lika bra, men likväl mycket underhållande, är bokens ”David mot Goliat”-rättegångsdrama som spelar på hela registret med misslyckade vittnesförhör med amoraliska direktörer, rävspel bakom kulisserna och oväntade vändningar. Sammanfattningsvis en mycket angenäm läsning som jag framförallt kan rekommendera till alla som studerar juridik och  särskilt till alla som är nära slutet av sin utbildning. Betyget blir 4 av 5 justitieråd.

Rove har emellertid förstått att vanliga döda i allmänhet och Fox News-tittare i synnerhet inte kan insupa ett uppslag i en festskrift på trettio sekunder. Se hela videon och hur han (typ) langar fram tavlan á la Nvox här.

Exempel 1 – Stadsbiblioteket som hatar studenter

Om du ringer till Stadsbiblioteket i Örebro och försöker fjärrlåna den där boken som är ett måste för din PM, var beredd på att ha en bra cover-story till varför du behöver låna boken som kan dölja verkligheten att du är student och desperat behöver boken för din PM. Det senare lyssnar dom nämligen inte alls på. Tvärtom, att du är student och av den anledningen behöver boken tycks omedelbart placera dig på hemlig lista över vilka som absolut inte får fjärrlåna böcker. Så om du någonsin trott att alla får låna böcker på Sveriges skattefinansierade bibliotek så tänk om: I Örebro får alla utom studenter göra det.

Den officiella anledningen tycks vara att studenter ska vara förpassade till Universitetsbiblioteket och där få sina behov tillgodosedda. Vilket för de flesta studenter i Örebro är likställt med att det är bara att glömma att få ett bra resultat på sin PM, eftersom  Universitetsbiblioteket de senaste åren tydligen har tröttnat på att vara ett bibliotek och istället hittat inspiration hos stadens fritidsgårdar när det gäller studiero, atmosfär och uppmuntran till högre studier. Att ha ett välutvecklat juridiskt bibliotek är nog inte ens med på kartan.

Sanningen är snarare att fjärrlåna är dyrt. Det tär på budgeten. Vem som helst kan ju inte kunna fjärrlåna då. Det ska vara unnat dom som verkligen behöver det….eller, öh, vänta nu?

Det hela rimmar lite illa. Kan bibliotek alltså vägra personer att låna böcker? Lustigt. Nu har inte slipspraxis grävt djupare i det, men det låter som att någon dryg mellanchef ligger bakom det hela. Troligtvis efter råd av en kommunjurist.

Lösning: Ring direkt till det bibliotek som har den bok du behöver, be dom skicka boken till Örebro Stadsbibliotek och kom sen och hämta boken där när den anländer. Du kommer visserligen få en utskällning av fyra tanter som säger att ”dom har faktiskt vissa rutiner här”. Men å andra sidan, vem bryr sig?

Exempel 2 – Kaffekartellen

Har du undrat varför kaffepriserna är vansinnigt höga på campus? Hur kan 23 cl kaffe kosta 15 kr? Hur kan en macka kosta 45? Varför är det dyrare på campus än på pressbyrån och dygnet-runt-öppna Statoil? Att det är ekonomiskt motiverat med priserna är givetvis sant – man vill ju gå med vinst – men varför startats inga konkurrerande verksamheter upp? Varför finns det inga korvvagnar utanför biblioteket eller ens en kaffevagn? Varför finns det inte ens en studentservering av kaffe? Om studenter, som inte tar ut lön, skulle börja servera kaffe skulle det kosta ungefär 3 kr per mugg. Den ni. Men trots det är ingen som gör det? Studentorganisationerna på campus kan alltså gå ihop och köpa en kaffevagn, placera den utanför biblioteket och sen hitta frivilliga att sköta den. Funkar säkert ganska smärtfritt. Varför gör ingen det?

Svaret är troligen att Universitetet inte tillåter det. Varför annars finns det inget? För att företagen som är etablerade här säger det? För att det inte finns någon vinst att göra på att sälja mackan för 35 istället för 45 eller kaffe för 10 kr istället för 15? Knappast. Rykten gör vidare gällande att Universitetet konsulterar en advokatbyrå för att balansera på gränsen mellan vad som går under lagen om offentlig upphandling och vad som kan anses vara hyra. Det tycks rimligt att tro att det pågår en hel del fuffens här. Varför kan en student, som inte tjänar några pengar alls, inte få en billig koppkaffe på campus? Ett annat elakt rykte gör gällande att Universitetet tar in en viss procent på kaffe som säljs. Ojoj. Inte undra på att man vill hålla utomstående borta då.

Lösning: Bojkotta. Rubbet. Gör det så oattraktivt för företag att vara här att ingen vill det och sen kan studenterna driva det istället. Precis som just skett med en viss rörelse här på campus. En annan lösning kan ju vara att man faktiskt pressar dom där personer med viss makt att göra något: T. ex. dom där personerna i Sobra som verkar spendera sina pengar på att hyra ett lunchrum i långhuset så att dess ledande medlemmar slipper käka sina matlådor bland dom andra studenterna.

Exempel nr 3 – Förvaringsförvirring

Vi har alla sett dom någon gång. Kanske när vi står och väntar på en föreläsning i gymnastikhuset eller av fått för oss att vi vill förbättra rådande kroppstillstånd. Slipspraxis tror att skåpen även finns i långhuset men vi har inte kollat. Skåpen, om minnet inte sviker, tillåter förvaring av dina tillgångar över dagen. För oss juridikstudenter är det hela en aning förbryllande. Vi bär våra böcker och datorer fram och tillbaka till skolan varje dag ungefär. Vad vi behöver är ju förvaring som tillåter oss att slippa göra det. D vs, vi vill ha skåp som tillåter förvaring över natten. Då skulle vi slippa dra med oss böckerna hela tiden. Gud vad skönt det hade varit.

Lösning: Klaga återigen hos någon du tror kan fixa saken. Förslagsvis lokalansvarig för universitetet.

Exempel nr 4 – Kylan

Kylan i lokalerna. Varför ska man behöva gå i underställ eller anamma det allt mer utspridda koftmodet om man vill sitta och läsa i de tysta läsesalarna eller musikhögskolan utan att frysa häcken av sig?

Lösning: Klaga hos akademiska hus. Hela tiden. De har en hemsida. Navigera dig fram till rätt ställe och börja författa klagomål.

Det här var några från oss. Har du några egna så lägg en kommentar.