Nice try – långsökta försvar del 1

Nice try – långsökta försvar del 1

När man läser rättsfall får man ofta läsa en hel del osannolika försvar. Det handlar om situationer där en part i en tvist verkligen inte vill förlora och någonstans tappar perspektiven kring var gränsen går mot vad som får anses som rent löjeväckande, ovärdigt. Slipspraxis inleder här en ny kategori av inlägg där vi skriver om försvar som vi tycker är värda att lyfta fram och lite självbelåtet fnittra åt. Tanken är att vi också ska skriva lite om den juridiska bakgrunden så att så många som möjligt kan få behållning av inläggen.

Del 1 – Mål 152/78, Kommissionen mot Frankrike

Är en stat medlem i EU så är den också bunden av EU-rätten. EU-rätten föreskriver att all diskriminering från en medlemsstats sida gentemot varor, tjänster och liknande från en annan medlemsstat är förbjuden. Det innebär t.ex. att om man har ett förbud i landet mot att göra reklam för alkoholhaltiga drycker, så måste förbudet gälla för både inhemska drycker och sådana som är importerade från en annan medlemsstat. Medlemsstaterna vet om att diskriminerande regler är förbjudna, och därför blir det ofta fråga om att i EU-domstolen avgöra om en viss regel i en medlemsstat utgör ett sorts förtäckt diskriminering mot varor från andra medlemsstater.

I Frankrike fanns under 80-talet ett förbud mot att göra reklam för vissa alkoholhaltiga varor. För att avgöra vilka alkoholhaltiga varor som föll in under förbudet fanns ett system för kategorisering av dryckerna i olika kategorier beroende på olika egenskaper hos dryckerna. Vissa av kategorierna var utsatta för ett totalt förbud mot att göra reklam för produkterna medan det för vissa andra kategorier var fritt fram att göra reklam. EU-kommissionen tyckte att det var något lurt med Frankrikes system eftersom det föreföll som att det i de förbjudna kategorierna nästan uteslutande hamnade importerade drycker. Mycket riktigt visade det sig sedan i EU-domstolen att Frankrikes regler var utformade så att kategoriseringen snarare riktade in sig på varifrån produkterna kom än hur hälsofarliga de var (handlade t.ex. mer om sådant som bärinnehåll och sötma än alkoholhalt). Fransmännen var ertappade med byxorna nere och det var bara att lägga av med den indirekta diskrimineringen.

Men en fransos låter sig inte bli tillrättavisad, speciellt inte när det gäller kunskap om vilka drycker som är farliga. Frankrike försvarade således sitt kategoriseringssystem i EU-domstolen med att det i de förbjudna kategorierna hamnade klassiska aperitifer (som man dricker före måltiden) och i de fria kategorierna hamnade så kallade digestifer (som man dricker efter måltiden). Aperitiferna var nästan uteslutande importerade drycker medan digestiferna främst utgjordes av inhemska drycker. Enligt Frankrike fick det anses framgå av sakens natur att aperitiferna var betydligt farligare och motiverade ett totalt förbud mot reklam, eftersom man dricker dem på tom mage. Det var enligt Frankrike alltså inte alls fråga om att främja de inhemska dryckerna.

-Mais la cour, s’il vous plaît, nous ne comprenons pas?

-Nice try Frankrike!

Annonser

2 reaktioner på ”Nice try – långsökta försvar del 1

  1. Hello it’s me, I am also visiting this website on a regular basis, this website is truly nice and the people are actually sharing pleasant thoughts.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s