Personligen har jag aldrig riktigt förstått vad man ska kalla motsatsen till en tenta som är s k ”open book”, men som titeln skvallrar om torde det rimligtvis vara ”closed book”. Även om båda benämningarna egentligen känns ganska fel. Open book används snarast som en slasktrattskategorisering som fångar in alla tentor där man får ta med sig material utöver lagboken. Begränsningarna är utöver just det ganska flytande. Kan vara att man får ta med sig all kurslitteratur eller så kan det vara så att man får ta med sig allting utom gamla tentor, svarsmallar och så vidare. Closed book är då att man bara får ha med sig lagboken. Givetvis väldigt förvirrande om man inte redan är juriststudent och vet att lagboken egentligen inte är en fristående del i förhållande till ens egen kropp, utan snarast ett form av organ. I vart fall under vissa kurser.
Closed book, är i min värld, alltid att föredra framför open book. Varför?
Jo, för att med closed book så vet du att du kan alltid Brute Forcea dig till ett AB. Det finns de som menar att för att få AB behöver man ha det där ”lilla extra”. I min mening är det rent skitsnack. Om tentan är closed book så är det bara att börja råplugga så kommer du i 8 fall av 10 få AB. Och med råplugga menar jag ungefär sextio timmar i veckan. Effektivt. Alltså inte skoltid utan pluggtid. (50min läs/10 min paus) brukar jag utgå från. Även om dom där pauserna tenderar inte tas speciellt mycket. Men det bör man. Raster är viktigt. In the long run, som man säger på engelska. Speciellt som varje område nästan alltid har vissa typer av frågor som är återkommande. T ex statsrätt. Statsrätt är det mest förutsägbara ämnet av alla. Om det inte är open-book.
Open book. Det suger. Rejält. Varför? Jo, för att så fort det är open book så börjar examinatorn få för sig att ställandet av en fråga om innehållet i böckerna inte utgör tillräckligt med utmaning för studenterna. Svaret finns ju där i boken, rakt upp och ner i en fotnot på sida 515. Bara att slå upp och titta och sen skriva. Vad är det för utmaning?
I min erfarenhet används open book som en ursäkt för att ställa antingen ”öppna” frågor av typen analyserande, resonerade och femtiotvå olika infallsvinklar där alla kan ifrågasättas men eftersom en jurist inte kan bara kan leverera ett pm på femtio sidor till en klient och säga ” så här ser rättsläget typ ut” utan oftast måste komma med någon form av precisering, någon form av relevansering av materialet, måste man ofta sätta ner foten eller drabbas av examinatorns onda vilja (se, Zila). Att sätta ner foten är svårt. Det kräver vägande av rimlighet och av lämplighet i argument som kan väga ungefär lika tungt. Hade det inte varit för att rättskälleläran inte är en lära utan femtioelva så hade vi kanske kunnat väga det på den vägen. Men oftast handlar det helt enkelt om vad man tycker, inom vissa ramar, är den lämpligaste lösning. Ojoj. Det hintar åt flumflum hållet. Och ja, det är det i många fall. Rent tyckande. Fast vi sysslar ju inte med sånt. Fast jo, det gör vi. Om man formulerar det rätt. Eller?
Den andra typen av fråga som dyker upp på vid open book är frågan som inte finns i kurslitteraturen. Ibland kan frågan ha berörts på ett seminarium eller en föreläsning (det är därför man alltid transkriberar allting vid open book) och har du tur så kommer du ihåg just det. Om du har otur kräver frågan att du faktiskt läser paragraferna du har framför dig. Man kan givetvis hävda att det är logiskt, det är bara att följa paragraferna, men det stämmer helt enkelt inte. Det dryllar av paragrafer vars innebörd är resultatet av flera år av vägningar av olika lösningar. Knappast något man magiskt kan ”räkna ut” på en halvtimma. Med hjälp av logik kan man inte räkna ut något man inte redan vet, kan man hävda. I vart fall inom juridiken. Så då får man hitta den rimligaste lösningen ( i ens tycke) och sen köra på det.
Oavsett vad så suger tentor där man får ha med sig böckerna. Det här var några snabba reflektioner om open/closed book. Har du några?
slipspraxis 
Föredrar open book då det förbereder mig på det riktiga juristarbetet som komma skall. När jag har blivit tilldelat en juridisk fråga så förväntas jag inte sitta ner i tre timmar och bara tänka, förgäves försöka komma ihåg saker jag en gång lärt mig, utan jag ska kunna utöva mitt juridiska problemlösande genom att hitta rätt material, analysera det korrekt och utifrån det komma med ett adekvat svar.
Dessutom är det två olika nivåer av kunskapsmätning. Antingen ska du kunna rabbla paragrafer utantill eller så ska du faktiskt tänka till lite. Som du själv säger – på en closed book kan alla få högsta betyg men på en open book krävs en annan typ av intelligens.
Låter vettigt! Utifrån min egen erfarenhet måste jag nog säga att jag sällan har varit med om en open book tenta där jag hittar rätt material, analyserar det och sen kommer med ett svar som är speciellt bra. Om man sitter i den sitsen att man faktiskt måste läsa och analysera på plats då är man oftast ganska körd. De gånger jag blivit tvingad till det har jag oftast hittat rätt utgångspunkt, insett att det är för mycket material att läsa på för kort tid och sen chansat på att det lilla jag hinner läsa stämmer. Om man inte har transkriberingar där problemet finns såklart, för då har ju läraren identifierat problemet och förhoppningsvis analyserat det åt dig. Copypaste bums. Så jag vet inte om jag håller med dig om att man måste tänka till lite extra på open book. Snarare chansa lite extra, skulle jag säga. Och sen måste jag ifrågasätta värdet av open book på den grunden att kurserna vi läser sällan syftar till att lära oss någonting ”nytt”. Ofta ligger man flera år efter i utvecklingen av området, och det är det vi ska kunna – grunderna. Till och med på avancerade kurser är det ofta grunderna vi ska kunna. Samma problemställning fast formulerat på olika sätt. Man kan hävda att det är saker man faktiskt ska kunna utantill.
Just att analysera ett problem på ett sätt som är mer likt det faktiska yrkeslivet tror jag inte man närmar sig bara för att man väljer att ha en ”open book” tentamen. Oavsett tentamensform anser jag att det är frågorna i sig som prövar din faktiska kompetens såsom student. Min egen åsikt är att frågorna som ställs bör vara av den karaktären att de ”tvingar” fram ett resonemang ur studenten.
En bra ställd fråga är lite som en ”hinderbana” är för en idrottare, det har nödvändigtvis inte samma upplägg som sporten som kommer utövas i slutändan, men den tränar upp idrottaren och pressar dennes fysiska förmåga.
Tentamensfrågor i realiteten lever dock sällan upp till denna nivå. Open och closed book känns mer som en ursäkt för lärare att ”göra lite som de vill” med upplägget av frågan.
Jag föredrar, likt nvox, closed book, av den enkla anledningen att frågorna av egen erfarenhet ställs ”mer konkret” och det är lättare att uttyda vad det egentligen är vad det är frågan om. Open book är ett bra koncept, men begreppet är alltför väl använt i fel sammanhang.
Ansluter till closed books. Anledningen? Open book är inte särskilt nödvändigt för ett analytiskt och progressivt svar. De erfarenheter jag har av OB och CB är att man oavsett val alltid behöver vara påläst på detaljnivå, om inte mer för OB. Böckerna hjälper dig sällan att finna vettiga svar, utan mer som hjälpmedel att knycka snärtiga meningar och resonemang. Problemet är att du har 70 stycken studenter som också tänker likadant, vilket innebär att samtliga tentor innehåller snärtiga meningar. Frågorna är dessutom så generellt utformade att du ändå inte hinner läsa in dig på något. OB är mest som ett stöd för att hitta fotnoter och lösryckta rättsfall från EU-domstolen (läs Golden shares). Under folkrättstentan hjälpte inte böckerna mig ett uns, trots karaktären av metafysiska frågeställningar av typen ”varför finns det krig när det inte kan vara fred?”. Nej, CB för min del.
Kul att vi får till lite diskussion här. Cbv, ditt inlägg är intressant inte minst för det på ett direkt vis berör vad vi tassat runt: Vad är en bra tentafråga? Hur bör den vara upplagd? Dina tankar om att det bör vara som en hinderbana är något jag spontant håller med om – den ska aktualisera flera olika moment som alla kräver ett visst ”hopp” av studenten för att komma vidare till nästa. Ofta tar ju sig sådana hopp uttryck i att man blir tvungen att länka samman resonemang vilket i sig på en tenta kräver att man kan abstrahera konkret, höhö.Hur som helst, kanske lite utanför ämnets ramar men intressant ändå!
Hahah, ja, Daniel, folkrättstentan kommer ju ner i historien som den enda tenta vi har skrivit där kurslitteraturen var helt irrelevant (trots uttryckligt meddelande från examinator att tentan skulle fokusera på kurslitteraturen).
Jag älskar open-book-tentor då jag vid dessa tentor får användning för min briljanta analysförmåga och min överlägsna intelligens. Closed-book är ett jävla kommunistpåhitt till för att även den obildade pöbeln ska ha en chans att under sin socialbidragsfinansierade ledighet råplugga sig till goda resultat.
Skämt åsido: det är bra med variation tycker jag. Jag är i alla fall glad att ha blivit utsatt för både öppna och stängda tentor. Föredrar open-book-tentor där man endast får ha med sig kurslitteratur då open-book-tentor där man får ha med sig vad som helst dels skapar hets kring att skaffa extraböcker och dylikt och dels möjliggör för lärare att ställa frågor som inte grundar sig på kurslitteraturen.