Juridiska filmtips: Firman (1993)

Film: Firman
(”The Firm”, 1993)
Regissör: Sydney Pollack
Medverkande: Tom Cruise, Gene Hackman m.fl.
Baserad på: Boken med samma titel skriven av John Grisham
Genre: Thriller
Typ av juridk: Affärsjuridik, skatterätt m.m.

”How about you get down on your knees and kiss my ass for not indicting you as a co-conspirator right now, you chickenshit little Harvard cocksucker?”

Först ska noteras att en ny version av Firman finns som tv-serie från 2012. Denna recension handlar dock om filmen från tidigt 90-tal.

Handling: En ung och fräsch Tom Cruise, som vid  tiden för filmens skapelse ännu inte hoppat sönder Oprahs soffa och äcklat världen med sina planer på att käka diverse moderkakor, spelar rollen som Mitch McDeere, en ung fattig T9-juridikstudent med framtiden för sig. Inte helt olik vår egen Helikopterkalle faktiskt, ja bortsett från det där med fattig vill säga. Vi får följa McDeere på sina resor till olika affärsjuridiska byråer som alla slåss om att få förslava denna unga oförstörda stjärna. McDeere fastnar till slut för advokatbyrån Bendini Lambert & Locke (firman) som erbjudit fetaste lönekuvertet och snyggaste förmånsbilen och det är nu som det spännande börjar.

Som i alla Grishamberättelser visar det sig nämligen snart att den affärsjuridiska byrån i fråga har allt annat än rent mjöl i påsen, i vad mån man nu förvarar mjölpåsar på byråer. Det som verkade vara ett topperbjudande med hög lön, räntefritt huslån, lösandet av studieskulder på företagets bekostnad och annat förvandlas snabbt till en mardröm då firman tycks bedriva riktigt suspekt verksamhet där McDeere snart får se sig insyltad till synes utan återvändo. När det går upp för McDeere att ingen advokat någonsin lämnat firman levande och flertalet gamla medarbetare som försökt strukit med i mystiska olyckor inser han att han kan vara riktigt illa ute.

FBI kontaktar McDeere i största hemlighet och påstår sig vara skurkarna i firman på spåren. De erbjuder McDeere att antingen jobba på som vanligt och då stå med fingrarna i syltburken när FBI gör razzia med fängelsestraff som konsekvens eller ställa upp som FBI:s insider som ska hjälpa dem att knäcka firman. Klassiskt pest eller koleradrama med andra ord.

Vi får alltså följa McDeere och hans dubbelspel och det är väl det som utgör det spännande i det hela. Det bjuds på en hel del resor till Karibien som är basen för firmans skattefiffel och hur McDeere slåss mot moraliska funderingar kring riktigheten i detta, vilket ställs mot hans nya rika liv. Det är handlingen i stort, men jag ska inte spoila för mycket.

Slipspraxis gör följande bedömning:
Filmen sågs av mig själv och Nvox häromdagen med uttalat syfte att kunna skriva recension om den på denna blogg senare. Eftersom jag är jag och Nvox är Nvox var det inte utan att ett antal alkoholhaltiga drycker intogs tillsammans med filmtittandet. Detta hade visa följder för nivån på koncentrationen allteftersom fler och fler drycker intogs och kvällen framskred. Vidare dök partyprissen Jerker upp när det var en timme kvar av filmen och följaktligen stängde vi av vid den tidpunkten och har fortfarande en timme kvar på filmen. Jag har emellertid också läst boken. Det är med denna utgångspunkt ni får läsa vårt betyg.

Enligt min mening lyckas man inte nå fram till den stämning som inbjuder till fortsatt tittande. Storyn är bra och gör sig mycket väl i bokform och jag kan verkligen rekommendera er att läsa Firman. Som alla Grishambaserade filmer tycker jag att de verkar lida av en taskig budget. Man har bra skådisar och en bra utgångspunkt men på något sätt lyckas man sjabbla till det. I The Rainmaker gällde det det sämsta soundtracket någonsin som förstörde hela filmen. I Firman gör man liksom inte Tom Cruise rättvisa.

Visst bjuds man som jurist på en del skojigheter som när man får se rekryteringsprocessen till de olika byråerna och man får uppleva hur det hårda arbetet snabbt gör att McDeeres familjeliv börjar knaka, dvs de gamla juristklyschorna finns där men är inte lika trevligt påtagliga som i den tidigare recenserade filmen ”och rättvisa åt alla”.

Vi gav filmen en chans men den var inte så mäktig som jag hade hoppats. Har man inget annat för sig kan man väl ta sig en titt och Slipspraxis uppmuntrar såklart till att man som jurist tar sig igenom de gamla standardverken. Man kan dock göra detta med mer eller mindre entusiasm. Ni som hyllar denna film inbjuds att dela med er av förklaringen till detta i kommentarsfältet.

Mot bakgrund av det sagda finner jag inte att jag kan ge Firman mycket mer än det följande.

Betyg: 2 av 5 justitieråd.