Don’t forget the hot sauce, Chulo!

Idag, bakom buskarna på restaurangen Kraka, var det tacobuffé som stod på menyn. Inte så konstigt kanske eftersom en synnerligen välsmakande tacobuffé med stort såsutbud numera står på menyn varje dag. Kraka synes ha inlett samarbete med ett kryddföretag eftersom, utöver tacobufféns blotta existens, kökets väggar är tapetserade med olika kryddmotiv. Som tacoälskare var min första reaktion spontan eufori. Jag prisade kökspersonalen för beslutet att starta tacobuffé och utan eftertanke påpekade jag för chefskocken att detta var minsann det bästa Kraka hittat på under min tid på universitetet. Bara för att sedan få påpekat av en vän att en kock sannolikt inte gillar att höra att tacos, som vilken femåring som helst kan slänga ihop, var det bästa han åstadkommit bland alla glaserade kycklingfiléer och sprödbakade fiskar. Tyvärr visade det sig också vara samma kock som undertecknad redan har ett något spänt förhållande till, sedan han och jag råkade i en dust för några år sedan gällande hur många extra kycklingspett för 4 kr styck man egentligen fick köpa utöver sin matlåda. Nåväl, jag prisar väl egentligen den utökade valfriheten i form av ytterligare en stående rätt men ändå.

Vad är det då som är så speciellt med detta tacosgöttande?Jo, tacobuffén har alltså, som namnet antyder, välsignats med den juridiska innebörden av ordet buffé. Det är alltså ”ät så mycket du orkar” som gäller. För en student så blir detta en övermäktigt eftersom man vill få så mycket valuta för pengarna som det bara går. Man backar (backa = ta mer) alltså inte av hunger utan alltsom oftast av ren och skär snålhet. Detta kan tyvärr leda till ohälsosamt stora portioner.

Varför skriver jag då detta inlägg? Jo för när jag i onsdags besökte Kraka med herr Andersson för att bli bjuden på måltid valde jag så denna buffé. När jag sedan på torsdagen skulle driva in en skuld från herr P tog jag betalt i tacobuffé. Så även idag måndag när jag slarvat med matlådan gled jag ner till Kraka och satte i mig en ej obetydlig mängd tacos med rejäl backning. Med tanke på de tillfällen jag även åt tacos i hemmet förra veckan har det alltså ätits tacos minst fyra gånger på sju dagar. Frågan som oundvikligen infinner sig är hur länge detta kan fortgå. När jag med knipande mage nyss lämnade Kraka var det trots allt med en känsla av att en våt filt lagts över hela mig. Hur mycket tacos det än finns på buffén kan man ju inte äta sig mer än mätt.

Jag har sannolikt tagit mig guacamole över huvudet. Orden ”aldrig mer” snurrar i mitt huvud. Kommer jag kunna äta tacos igen eller är detta bara den typiska ”njutit för mycket-känslan” som i många livssituationer kan infinna sig? När jag gjorde fyra formar kålpudding för tre år sedan resulterade detta i att jag inte förrän någon gång i förra veckan återigen kunde titta åt en kålpudding. Det må vara hänt. Men tröttna på tacos? Fredagsmatens fredagsmat? Det är en skrämmande tanke! Men gräddfilen står mig upp i halsen. Kanske är det ingen risk att kockarna, som trots allt tillåts viss kreativitet på Kraka genom att spexa till det med någon variant på biff då och då, samt en och annan specialkryddad kycklingfilé, tröttnar helt på yrket och Kraka övergår till att enbart servera tacos eller tappar kompetensen på andra maträtter. Detta kanske är kockens metod att utrota tacoälskande Svenssons tacolusta? För det lär finnas fler som överäter sin beskärda del av T y B. Kanske ser vi en renässans för founduen som fredagsmat framöver. Jag är då i skrivande stund tämligen säker på att jag tuggat i mig min sista tacos.