Det var ju ett tag sedan bloggen såg dagens ljus. En del har hänt, men syftet får väl numera antas vara att sprida lite sensmoral för de yngre förmågorna på juristutbildningarna som kanske läser detta.
Inledningsvis bör väl förtjänas att förklara hur extremt annorlunda det blev än vad man tänkt sig. Den typiska formen är att samtliga ska syssla med affärsjuridik, gärna inom ”finance” (man kan lika gärna säga finans) eller något annat som inbegriper ett känsloladdat men torrt engelskt uttryck.
Jag blev advokat för en tid sedan. Det är lite speciellt, dels för mitt eget ego, dels för att jag som hade uppenbara problem med disciplinen under juristutbildningens första år (i motsatt till övriga här inne) blev det först. Man mognar ju lite annorlunda och jag ångrar faktiskt inte att jag hellre spelade tv-spel istället för att läsa Ekelöf (det gick bra för mig ändå). När jag var yngre trodde jag att advokateriet skulle leda mig till Stureplans till synes bottenlösa erbjudanden för le rouge-nöjen. Där skulle middagar inmundigas, bubblet flöda och översta knappen på skjortan knäppas upp. Det blev lite myt och man ville gärna vara en del av denna oumbärliga nöjesbåt för vita leenden och jobbsnack. Det blev inte riktigt så.
När man arbetar ökar plötsligt behovet av att gå tillbaka till sitt riktiga jag. Den där första smekmånaden på en ny arbetsplats byts ganska snart ut mot en vardag där du faktiskt vill spela ditt nya spel till ditt PS4. Ganska omgående inser man att universitetstiden var en fantastisk möjlighet för socialt umgänge, tid för reflektion och egna intressen. Jag vill gärna slå ett slag för det sista. Du, som är student, reflektera och fundera över vad som faktiskt är viktigt för dig. Ligg inte och gräm dig över betygshetsen. När du är klar får du komma förbi mig och Andrigo och ta en bärs i Hornstull.
Fotbollslaget 
slipspraxis 