En välmående amerikansk busstreckskultur

En välmående amerikansk busstreckskultur

I USA synes det råda en annan skämtkultur än i Sverige. Vanligt i både high school och bland collegestudenter är att studenterna genomför s.k. ”pranks” – eller busstreck på svenska. Från mitt år som utbytesstudent i vackra Iowa i USA, har jag erfarenhet som observatör av efterdyningarna av ett populärt amerikanskt busstreck. Den gången gällde det ”toilet papering”, eller TPing som det också kallas.

TPing, som vad gäller busstreckets svårighetsgrad med råge torde bräcka oskyldiga svenska klassiker som hartsfiol eller snöre runt plånboken, kan beskådas på film i bl.a. ett avsnitt av South Park som kort och gott heter Toilet Paper (avsnitt 3 säsong 7, kan beskådas lagligt och gratis här).

TPing går ut på att man efter mörkrets inbrott smyger upp till valfri granntomt, helst med lämpligt träd på gården, och sular iväg så många toalettpappersrullar man bara kan över trädets grenar. Med fördel kan man även dekorera hustak och annat lämpligt man kan finna på tomten. Toalettrullens uppbyggnad ger en mycket fin effekt, i det att den likt en serpentin rullar ut sig allt medan projektilen far igenom luften och faller längs sin bana. När medhavda rullar är slut och hus och träd är täckta smiter man sedan (helst oupptäckt) från platsen. Givetvis återvänder man dagen efter för att beskåda skapelsen, men då helst i form av skyddet från skolbussens eller annat fordons kaross eftersom den TPade sannolikt inte är på sitt bästa humör.

Om man har oturen att vara den som befinner sig i offerrollen och vaknar upp och märker att man blivit TP:ad så gäller det att snabbt som blixten få bort allt toalettpapper innan eventuellt regn kommer. Alla (läs: undertecknad) som någonsin roat sig med att krama bollar av vått toalettpapper och sedan lägga på elementet över natten för att se vad som skulle hända med papperet på morgonen (en hobby jag hade som 5-åring), vet att torkat toalettpapper blir i det närmaste stenhårt. När det dessutom slingrat sig runt grenar och annat blir det också nära nog omöjligt att få bort när det blötts upp och torkat igen. Ett träd som jag passerade varje morgon på vägen till skolan fick således se sig TP:at en natt av en oidentifierad samling självutnämnda trädgårdspyntare. Regnet föll innan ägaren hann upptäcka missdådet och papperet satt kvar i trädet säkert en hel termin.

TPing by South Park

TPing är i Sverige sannolikt att betrakta som skadegörelse av något slag då det innebär ett ogörligt arbete att städa upp efteråt. Bäst för den egna plånboken och friheten är därför givetvis att låta bli att utföra detta busstreck. Då toilet papering är vanligt förekommande i USA torde busstrecket, på grund av den sociala adekvansen, inte ha resulterat i allt för många fällande domar. Mer avancerade former av TPing, som att fälla pappersrullar från flygplan har dock lett till åtal i åtminstone ett fall. Här kan emellertid med rätta den sociala adekvansen diskuteras eftersom det rörde sig om en vuxen karl och eftersom TPing medelst flygräd går utöver mängdprincipen om ”not more paper than can be carried by hand”. Om det verkligen finns en sådan princip ska jag låta vara osagt. TPing utförs vanligen från marken och min gissning är att det främst bedrivs av ungdomar under 18 år.

I Sverige förekommer  vid närmare eftertanke, en del bus trots allt. Dessa synes dock vara begränsade i tid till att inträffa under första april, och tar sig väl mer sällan formen av raffinerade praktiska busstreck. Det är vida känt att ett antal tidningar brukar roa sig med att slänga ihop skämt av mer lokal prägel och dessa är oftast av teoretisk natur. När det gäller svenska praktiska busstreck är det väl i så fall TV-programmet Blåsningen som kommer närmast mer amerikansk klass på bus. Det kan också nämnas att en annan som ung i och för sig har limmat fast ett ej obetydligt antal mynt i asfalten till många lyckosökares förtret, blandat en hel del socker med diverse ingredienser som fanns i kryddhyllan på affären, vilket lett till fin rökutveckling på gårdsplanen samt busringt på en och annan dörr. Men detta hör i Sverige ungdomen till och är inte en del av samhällsstrukturen som i USA där busstreck är vanligt långt upp i collegeåldern.

Till och med före detta presidentkandidaten och nuvarande guvernören i Texas, Rick Perry, roade sig hjärligt på andras bekostnad under collegetiden genom olika busstreck. Ett av de busstreck som Perry genomförde tog enligt källor flera månader att planera. Låt mig ge ett exempel; Perry kom på att man genom lite trixande med avloppssystemet kunde få objekt som spolades ner i toaletten från en våning att komma upp i toalettstolen på våningen under. Genom en finurlig kombination av knallskottet M-80 och vattentät detonator kunde Perry spola ner smällarna på givet tecken från kamrat som befann sig på nedervåningen och på så sätt lyckas tima in explosionen lagom till att offret satt sig på muggen. Rick Perrys gamla parhäst från tiden på Texas A&M, John Sharp, berättar att explosionen i toaletten vid ett tillfälle ”kind of launched [a guy] off of the seat.”

Andra bus som Perry sysslade med enligt Sharp, var till exempel att stänga in levande höns i en klasskamrats garderob över julhelgen. Lukten när kamraten kom tillbaka ska ha varit fruktansvärd. Hur den, enligt egen utsago, djupt troende Perry fann detta senare busstreck förenligt med kristendomens moraliska kompass förbryllar i vart fall undertecknad. Sen kan man fråga sig hur denna man under en period kunde föras fram som stark utmanare till Barack Obama angående presidentskapet 2012-2016, men det är en helt annan fråga.

Det ovan nämnda bevisar emellertid att den amerikanska buskulturen står stark och detta gäller i alla ungdomens förekommande åldrar och i alla samhällsklasser. Det verkar som att busstreck, som så mycket annat dekadent beteende, är mest rotat bland collegestudenter och de högre årskurserna i high school.

På senare tid har det gått inflation i busstreck på tv i form av Jackass och alla efterapare både på film och på Youtube. Själv har jag till exempel konsumerat så många ”failvideos”, i vilka bl.a. busstreck förekommer, att jag tröttnat och aldrig mer kommer kunna se på AFV eller gamla inspelningar av Låt Kameran Gå. Det var därför som jag häromkvällen blev överlycklig åt att ha funnit Youtube-kanalen RomanAtwood. RomanAtwood synes bestå av några grabbar i övre collegeåldern och de ägnar sig åt mer traditionella busstreck som håller sig inom en gräns där man inte utsätter sig själv för direkt livsfara som i Jackass. Man kan aldrig vara beredd på hur omgivningen ska reagera och en del busstreck som gruppen utfört har slutat med otrevligheter.

Det jag gillar så mycket med RomanAtwood, som för övrigt är en av få kanaler som fått mig att skratta grannsämjsofrämjande högt, är att busen är kreativa med genomgående tema att ”titta inte på mig, det var du som sa det!”. Det vill säga, RomanAtwood frambringar folks fördomar genom att i handling insinuera att man bedriver någon olämplig eller olaglig verksamhet och provocerar fram reaktioner från omgivningen. Reaktioner som sedan genom någon finurlig twist i busstrecket visar sig vara obefogade. Det är svårt att förklara men ni kommer att förstå efter att ha beskådat de två klippen nedan.

Ett av mina favoritbus med humorgruppen i fråga är ”Epic Shake Weight Prank”. Grunden för buset i videon som finns bifogad nedan är således användandet av det utomordentligt fåniga träningsredskapet ”Shake Weight”, vilket för övrigt säljs på TV-shop i Sverige just nu. South Park har redan med ett mer direkt angreppssätt gjort narr av produkten i avsnittet Creme Fraiche (avsnitt 14, säsong 14) där kvinnor som använde Shake Weight blev belönade men ett litet vattensprut i ansiktet efter varje avslutat Shake Weight-pass. Vad ni måhända associerar till detta faktum får stå för er.

RomanAtwood utnyttjar produkten Shake Weight i sig till att locka fram människors förutfattade meningar om vad en man, som i midjehöjd först för sin hand bakåt, sedan framåt och sen bak igen för att sedan upprepa detta och öka takten i intervaller, egentligen sysslar med. Det blir minst sagt dråpligt humor när den är som bäst. Det är denna busstreckskultur som uppenbarligen ännu håller måttet. Läsare som tycker jag missat några svenska motsvarigheter av samma klass får gärna tipsa om dessa i kommentarsfältet. Men njut av några riktigt roliga busstreck innan dess! Trevlig helg!

2 reaktioner på ”En välmående amerikansk busstreckskultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s